Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
I.IFSUNJKK
Ganzen, Guten, Wahren resolut zu leben». Han var
hvarje ögonblick en vaken; tog af nuet allt det gaf
och ägde städse den största summa af lefvande krafter
i rörelse; lät inga system indämma sig, offrade ingen
minsta del af verkligheten för en teori; framför allt
förmådde han lifvet igenom bevara hänryckningen...
»Att så lefva är det fullaste lifvet. Detta lif var
Goethes». (1).
*
.Goethe ställde visserligen som Rousseau individen
öfver samhället, naturen öfver kulturen, känslan öfver
förståndet, begrundandet öfver-VfirKigftmMfiPr mystiken
öfver klarheten. Men olikt Rousseau gaf Goethe äfven
allt det sålunda underordnade dess fulla värde. Därför
blef hans humanism en syntes af individualism och
humanitet. Hans bildningsdrift, hans allsinne gjorde
honom af naturen vaken för allt mänskligt; snart greps
han äfven inför människan af »the melodious
reve-rence», som Carlyle betecknande kallar hans lifskänsla.
Men han lärde sig småningom umbära människorna.
Kanske hade Yarnhagen rätt, att Jesus skulle valt
Goethe till vän. Ovissare än om Goethe — med all
sin Jesukärlek — valt Jesus till sin. Han älskade
visserligen hos Schiller »det Kristuslika draget att förädla allt
han vidrörde». Men Goethe själf ägde en renacl. och
klarsynt egoism, en egoism utan skuldkänsla. Han
var finkänsligt, uthålligt och mångsidigt god. Men det
kristliga sinnet var aldrig hans. Och hvad han mest
älskar hos människor är makten att starkt lefva, att
skapa fest och fröjd genom sin blotta tillvaro.
Den äkta kristne arbetar icke för egna jordiska mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0256.html
