Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFSTRON
’247
utan mottager lyckan som en gåfva, ifall den skänkes
honom och vill intet mottaga, som i något afseende gör
en annan fattigare. Ja, han känner, att »hvarje egen
njutning äges på bekostnad af något godt, som vi
bort uträtta åt andra». (2). Den äkta hedningen åter
arbetar endast för egna mål och fyller sin bägare
obekymrad om andras törst. Goethesinnet däremot
— det tredje rikets själstillstånd — sträcker sig
frimodigt efter alla jordelifvets goda gåfvor; det vet sig
tjäna Gud då det strömmar uf i kärlek, i
skönhetsglädje, i skaparlust. Men det känner samtidigt, att
människans adel är att vara
Hülfreich und gut.
Hos Goethe var, såsom. Brandes uttryckt det,
»förnuftet. hedning men lidelserna döpta». Hans
lefnads-konst gick ut på att bevara själsfriheten: han lärde
sig älska utan att bero af genkärlek; strida utan att
hata.; arbeta utan att hetsas; lida utan att tala; njuta
utan att mättas. Han undvek pinsamma intryck
såsom lifsupplösande och äfven intryck, som ej kunde
utlösas i verksamhet. Han afvisade intrång på sin
tid, sina krafter, sin egenart, just emedan ban i allt,
ville kunna »sich ausleben»; ty han tålde intet halft.
Emedan han visste, att endast verklig saklighet stegrar
halten af ens egen personlighet, undvek han ämnen,
där han ej ville eller kunde fördjupa sig — och
således inga grundade omdömen kunde ge — medan han
däremot med ifver iakttog den enklaste arbetare, som
väl skötte sitt värf och så kunde lära honom något.
Sedan ett århundrade ha människorna lefvat
fri-luftslif och förfinat sitt natursinne. Dehmel har med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
