Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Lifs linjer
auktoritet. Han står oss då icke närmare än Sokrates eller
Büddha, och med kristendomen vore det ute. Ty den hvilar
på tron på Kristi gudom och på gudskärlekens uppenbarelse i
honom. Med kristendomen faller också den kristna moralen och
med den äfven den kristna kulturen. Den, som i likhet med
Harnack, betraktar kristendomen som en produkt af mänsklig
utveckling utan Guds ingripande genom uppenbarelsen, deri
förnekar därmed också Guds förhållande till människan och förstör
därmed religionen själf, ty dess väsen är dock förhållandet till
Gud. Men en Gud, som ej kan gifva sig tillkänna, är ej till
för oss; det återstår då blott ett dialektiskt spel med
gudsbegrepp, och detta är då den utveckling, som man kallar religion».
De gammalkristna i Sverige mena att »Rietschl och Harnack
äro olyckans namn, som leda till rationalism, individualism,
evolutionism», med andra ord till »kristendomens och bibelns
nedflyttande från att vara Guds verk till människors». Full rätt ha
de att med Rudin påpeka: Kristus förblir ej religionens
medelpunkt, om han ej innebär försoningens hemlighet, räddningen
från undergången, införeisen i evighetslifvet, själens bevarare
under jordelifvet.
Professor Herrman Almkvists sista arbete var att försvenska
skriften: Fritänkeri och liberal protestantism — af F. Buisson
och Ch. Wagner — som jag läst efter korrekturläsningen af
min bok. Där sker från Buissons sida ett dödligt angrepp
på den »dubbla bokföring, där de religiösa trossatserna i kyrka
eller skolsal uppföras till det gamla fulla värdet», medan läraren
enskildt har en annan värdesättning. Samtidigt har en af denna
dubbla bokförings mest typiska representanter, T. Klaveness i
Norge fått besked om, hvad man inom hans kyrka menar om
den Rietschl-Harnackska skolans dogmhistoria,
sakramenttolkning o. s. v., när man på ett stort kyrkligt lekmannamöte
förklarat: att hvarje sakramentuppfattning, som nekar
barndopets pånyttfödande kraft eller Jesu lekamens och blods reala
närvaro i nattvarden, ligger utom den lutherska
bekännelsens ram I
1) Här må påpekas, att i Tyskland vissa teologer gått långt
förbi Rietschls och Harnacks kyrkligt-liberala medelståndpunkt.
I sin bok »Was wissen wir von Kristus» — en möt W. Bousset
riktad flygskrift — liksom tidigare i ett större arbete vänder sig
t. ex. A. Kalthoff i Bremen mot de nutida protestantiska
teologerna med den träffande anklagelsen: att Jesus-namnet blifvit ett
tomt käril, hvari hvarje teolog häller sitt tankeinnehåll. I sin
mig okända vederläggning af Kalthoff lär Bousset ha medgifvit:
att vi intet visst veta om Jesus; att evangelierna intet vittnesbörd
ge i första hand; att hvarje Jesu ord gått en lång väg genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
