- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
331

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

331

När man anför själfmordens tilltagande såsom en
liiljil af den feghet inför lidandet, man skyller på
lyckoläran, då sammanblandar man åter
njutningslustens med lifstrons lyckolära.

Lefva är att öfvervinna motstånd och göra
mot-iläud; stegrandet af lifvet att allt mer göra båda delarna
i en för de yppersta krafterna gynnsam riktning. .
Lits-tron utosIiitaK^&Eäl <M. tomJrotset ■SjmudfflaJ^agia.

1 jii I l’llllhf>r|-jjtø|........^fiiM. "W^llVitø

nii regenhgjjgju Längs alla dessa vägar kommer man
snart till den punkt, där man finner »allt motstånd
lönlöst».

Men af barnen, djuren, blommorna, träden lär
sig den lifstroende växa. Den, som gått i denna
högskola, uppger icke sitt motstånd förrän motstånd
verkligen är meningslöst. Det är genom vår känsla för
döden, vi mer än något annat visa huru vi älskat
I i 1’vet. Den,,..som ägt, en, religiös kärlek, till lifvet,., iåx
mod till döden, äfven dou sjiilfkallade. Och detta blir
ej den lefnadströttes eller förtviflades död. Den
lifs-lroende menar sig ha rätt till döden endast då den
är det sista värnet mot en sådan ödets eller
människornas misshandling, att den ej allenast beröfvat
lifvet dess värde, nej, äfven beröfvat oss själfva
möjligheten att för andra vara något lifsvärde. Rätt äfven
uiir vi mecl vår död kunna främja ett värdefullare
lif än vårt eget.

Men ett lifsvärde förbli vi, så länge vi åtminstone
äro mäktiga af medkännande. Då finnas ännu fina
trådar, som förbinda oss med mänskligheten, trådar,
som näringssökande kunna sträcka sig allt djupare
ned, allt vidare kring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free