Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFSLINJER
Det finns för den lifstroende ett än svårare prof
än att försaka döden: att återupptaga lifvet, sedan
han känt sig så färdig med detsamma alt ingen sårbar
punkt fanns, där ödet kunde träffa honom, ingen väg
längs hvilken lyckobud gick till honom. Men kan lian
— när stenen vältes från grafven och han ännu känner
sig lefva genom att känna sig lida — alltjämt välsigna
lifvet, då kan han också ha rätt att välja döden. Ty
då har han öfvervunnit fruktan. Och fruktan är roten
till allt ondt, äfven till det onda, döden gör oss, men
frimodighet är roten till allt. godt, äfven till det goda,
döden ger oss.
Går en sådan människa själf döden till möte,
då är detta hennes sista lifshyllning. Ty hon har
känt en kärlek till lefvandet så stor, att hon väljer
döden framför att nödgas känna mindre varmt för lifvet.
VI.
Den fråga, som gör unga ögon stora af eld och
af tårar, är denna: huru skall en människosjäl förbli
lefvande ?
På denna fråga finns endast ett enda svar: Lef!
Ty endast, som själf i rörelse varande erfar du, att
rörelsen är lifvet. Bruka dina krafter, när och
hvar du kan, för att tillfredsställa dina kraf! Hur
enkelt detta låter, så ger dock budets efterlefvande
hvar dag en oaflåtlig spänning! Ty krafven äro stora,
krafterna i början små och det är ovisst, om du
kommer från striden med lifvet: din själs lif.
Att du i vanlig mening lyckas är ingen nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
