Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
LIFS LINJER
tillbedjan»; lidandet, icke lyckan, leder till den högre
kulturen, som endast nås genom själföfvervinnelse;
den bästa kärleken är trohet och tålamod; endast
genom dem befrias de högsta själskrafterna och
människan förbindes med det gudomliga. Äktenskapets
trohetskraf befria människorna från de sinnliga
drifterna och lidelsernas öfvervälde. Och sålunda beredes
möjlighet för en personlighetsutveckling i högsta
mening. Den fria kärleken hindrar däremot en sådan;
det ovigda moderskapet är syndigt, emedan det ej
grundas på en allvarlig ansvarskänsla för barnet utan
beröfvar detta dess trygga plats inom en fast familj;
ja, ofta äfven beröfvar barnet modern. Ty där barnet
tillkommit endast i lust, där glömmer modern också
ansvaret.
Plikt- och offerlärans stora felslut är här som
alltid: att det hela obetingadt gagnas af d e e
n-skildas offrande och att det hela obetingadt
behöfver det bestående. Men hvad historia och
etnografi visa, det är att hvad man kallar
»människonaturen» är en med olika tider, folk och klimat mycket
växlande företeelse; att hvad »naturen» på ena hållet
förbjuder, anbefaller den på ett annat; att hvad man
nekar den i en riktning, tar den igen i en annan.
När man t. ex. nu i Frankrike mot skilsmässan
förklarar: att »omgiftet är mot naturen»; att en »kvinna
utanför familjen aldrig är helt mor»; att familjen ej
beror på våra förnuftsslut, utan på de »naturens lagar»,
dem den sociologiska och biologiska vetenskapen
uppvisar, då är det svårt att glömma äfven d e 11 »natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
