- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
423

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÄLENS EVOLUTION GENOM LEFNADS KON ST

423

inom det lilla maktområde, som är hans egen själ,
gör denna till en makt. Ty själstillstånd äro de enda
verkliga, de enda öfverallt verkande värdena;
själsmakt den enda verkligt omskapande makten. Att
tillvaron ännu ter sig som ett mörkt kaos, beror däraf,
att själens makt endast hunnit bli verklig hos ett mycket
ringa antal människor. Det är ju redan sällsynt, att
den är verklig hos snillena, ja, det händer ej sällan
att snillet blef stort på själens bekostnad!

Men rundt om i världen lefver redan ett särskildt
folk. Det har visserligen alltid funnits, men dess
medlemmar finna hvarandra lättare nu än förr, och de
bli äfven flera år från år. Genom sitt språk igenkänna
de hvarandra öfverallt. Men de äro så öppna för
hvarandra, att de liksom röra sig inom hvarandra;
orden bli därför obehöfligare mellan dem än mellan
andra människor. Och de ord, som de bruka, bli mer
vägande och varsamma, mer inifrån komna. Men i den
luft, som omger dessa människor, blir det lättaste ord
djupt af undertoner och den snabbaste blick bräddad
af mening. Äfven om deras själar ännu nödgas se
hvarandra genom slöjor, så äro dock dessa slöjor så
genomskinliga, att själarna aldrig kunna ljuga för
hvarandra. Och de behöfva det ej heller, ty de ha ingen
fulhet att dölja. Denna förnimmelsens finhet skall
äfven, då den blir allmän, komma otaliga lifvets
fulheter att försvinna; den skall möjliggöra lyckans
vårdande in i de finaste skiftningar; skall å andra
sidan omöjliggöra en lycka, där de känslor äro
slocknade, som utgöra lyckans villkor. Liksom
naturen, konsten, musiken åt våra dagars människor
gifvit en oändlighet af fina förnimmelser och djupa

•28. — Lifslinjer. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free