- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
424

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

424

I.IFSL1XJER

själsrörelser, dem forna tiders människor ej anade,
så äga de nya själarna nu hemligheter om en
sam-manslutandets innerlighet, en fjärrförnimmelsens
finhet, dem forna tider lika litet anade. Och intet är
vissare, än att en själ för vår själ kan varda lika out-,
tömlig som kustlandskapet för vårt öga eller Beethoven
för vårt öra. För dessa nya människor finnas inga
andra eröfringar än själsförhållanden och själstillstånd
af allt finare art. Ja, det finnes för dem i egentlig
mening intet öde, ty de veta, att »icke huru vårt öde
är, utan huru vi mottaga det, är det väsentliga» (W.
v. Humboldt). Det finnes för dem heller icke i egentlig
mening fattigdom, ty de veta med sin mästare, att »de
njutningar, som intet kosta, (Jern vi äga i oss själfva,
äro de högsta». De äro färdiga för hvarje möte med
lifvet, i sorg som fröjd — endast lifvet säger dem något
vid detta möte — medan de af alla krafter resa sig mot
det i båda. fallen intetsägande. Hvad musiken redan
ger, hvad dikten nu söker — att väcka stämning
endast genom ordens klangfärg — hvad gestalten nu
genom dansen börjar återfå af själisk uttrycksfullhet;
hvad ögat och känseln börja uppnå af
förnimmelsefinhet — allt detta är endast förebud, att själarna
slutligen skola vinna nu oanade vägar till hvarandra,
vägar så mycket stillare än språkets som skogsstigen
är stillare än storstadsgatan. Liksom vi nu tycka synd
om djuren, som icke kunna tala, skall framtiden tycka
synd om oss, som endast kunde tala!

Den nya konsten står ofta på gränsen till
formlöshet, just emedan den ännu ej funnit de medel
hvarigenom. själ och sinnlighet skola sammansmälta såsom
aldrig förr. Det nya dramat vill att hvar rörelse skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free