Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLENS EVOLUTION GENOM LEFNADS KON ST
427
göra denna erfarenhet endast genom att fördjupa sig i
en allvarlig bok. Under mödan att genomtränga det
svårförstådda och sammanhålla tankegången,
förnimmer man huru förmågan att utreda, att minnas och
att tänka märkbart växer.
Men det, som djupt skiljer de själfulla från de
endast dugliga, är att dessa senare betrakta sig själfva
som kulturens medel och sitt kulturarbete som målet,
medan de förra däremot bestämmas af vissheten att
själfva vara de ändamål, för hvilkas
stigande själskultur bela den öfriga
kulturen blir till.
Bland andra tecken på en stigande organisk
utveckling brukar anföras en ökad plasticitet — eller
förmåga af formförändring utan upplösning — och en ökad
elasticitet — eller förmåga att återtaga sin
ursprungliga form, då dess jämvikt blifvit rubbad. Och dessa
tecken gälla äfven i fråga om själens utveckling. En
människa, som andligt växer, kan upparbeta anlag
efter anlag, bearbeta erfarenhet efter erfarenhet,
inarbeta inflytande efter inflytande, utan att detta
upplöser hennes säregna form, spränger hennes eget väsen.
Med kulturtjänaren sker motsatsen. Hans »tjänande»
blir en hyfvel, som af hans själsämne danar än den
ena än den andra nyttigheten men — under tiden gör
»ämnet» allt mindre!
Det är detta, som kallas »själfförgäten»
pliktuppfyllelse, denna pliktuppfyllelse, som förlänar
samvetsro under rocken och — i sinom tid — ordnar
ofvanpå den!
Kulturtjänarna började kanske lifvet med en
lefvande själ. Men de märkte ej, när hvardagen började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
