- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
428

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428 LIFS LINJER

sålla sand öfver den. Eller när en låg lidelse gick som
en jordbrand öfver den. Eller när de vid en
vändpunkt eller vid ett val, afgjorde så att det blef själens
död. Eller kanske andra människor höllo dem i en
sammantryckthet eller en öfverspänning, en köld eller
ett kvalm, hvarunder själen slocknade. Sådana
själadråp ske t. ex. inom de flesta hem — men räknas
ännu ej till samhällsbrotten. Och dessa slocknade
bli sedan de, som mest misshandla andra själar.

Hvem kan döma dessa slocknande? Icke den,
som vet hvad kraft människor ännu måste sätta in
i kampen för den rent yttre tillvaron och huru föga
kraft, som hos dem blir kvar, för att afvärja alla
slags själaplundrare. Icke den, som vet hvad det
kostar att bevara tron på lifvets värde, när de högsta
lifsvärdena inom ens eget väsen blifva obrukade eller
kränkta; bevara hoppet om själens segermakt öfver
alla overkligheter, äfven om vår egen själ ej ens lyckas
besegra andras onda med sitt goda; bevara kärleken till
människorna, äfven när människorna synas utfattiga
på allt, som gör dem värda kärlek!

Själens svåraste fiende är dock den
välmågsskim-rande, likaglade, trindögda andetomheten —- och här
kan ej ens den själfulle segra, endast fly till sin
ensamhet. Och de nya människorna kunna bära
ensamheten, ty de lefva af sitt eget. De veta att de
»världshändelser», som nu geologiskt — blindt — uppbygga,
söndersmula och omskaka världsvälden och
samhällsformer, endast äro »un pcu de bruit autour de notre
åme»; att det enda, som verkligen skedde i allt som
hände, var de erfarenheter, genom hvilkas aflagring
själens grund höjdes med en linje, eller de omflytt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free