Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
känner blott sin egen styrkas gräns. Men det veta
vi, att hade ej själar funnits, gifmilda med sin själ,
sående dess hvetekorn äfven för vinden, ströende dess
pärlor äfven för svinen — då vore släktets helige
ande ännu mycket längre från sitt förverkligande, än
hvad den nu är!
Nietzsche förnam trampet af den annalkande
svinahjorden. Och hans gränslösa leda tog form i den
hjordmänniskoteori, som ställde hans
guld-elfenbens-stod af öfvermänniskan på lerfötter!
Men detta hindrar ej, att stöden själf är en
skapelse af siarande och diktkonst, liksom den eviga
återkomstens tanke blef den högsta syn på lefnadskonsten,
någon ännu ägt. Att lefva lifvet så stort och starkt,
att man städse önskar återupplefva det, så som man
städse ånyo vill återupplefva ett stort konstverk, hvars
hvarje del man känner såsom nödvändig och evig,
emedan den är; att genom släktförädling framställa
ett allt finare och rikare människoämne för den
målmedvetna, konstnärliga själfskapelsen — detta är den
framtidsviktiga delen af Nietzsches förkunnelse om
öfvermänniskan. Hans »uppenbarelse» om den eviga
återkomsten torde äga sin närmaste motsvarighet i
vissheten att
Keine Welt uncl keine Zeit zerstückelt
geprägte Form, die lebend sich entwickelt;
Den, som åt sitt eget väsen gifvit det stora
konstverkets eviga nödvändighet — denna, som ännu saknas
i de flesta lif — blir med ett ord själf en evig
nödvändighet; blir en, i någon form, alltjämt varande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
