Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
€t>i<jfyet eller oööMtøfyet
Der Tod ist vielleicht die inildeste Form des Ledens.
(Gerhard Hauptmann).
I.
I^feL en ännu bekända, odödlighetstron — det vill
jj|/P *ron människans själ alltid i något,
med det jordiska själfmedvetandet jämförligt,
tillstånd öfverlefver hennes lekamliga död — har för
det födsloarbete, hvarigenom människans själ blir till,
varit livad bedöfningsmedlet är vid en förlossning.
Man behöfver endast jämföra Jobs bok med Pauli
bref för att inse den personliga odödlighetstankens
smärtstillande makt; man behöfver endast jämföra
Buddha med Platon för att inse dess själsutvidgande —
ifall man ej personligt gjort båda dessa erfarenheter.
Eller man behöfver endast lyssna till, å ena sidan den
personliga odödlighetens myndiga förkunnare — med
deras mångvetenbet om de eviga tingen — och å den
andra den fullt tankeärlige evolutionisten. Denne
medger ju villigt, att hans lifssyn ej ger honom någon fast
värdemätare; att han om den eviga rörelsen endast vet
att — ur dess jordiska förlopp — mänskligheten höjt
sig till hvad den nu är, men att detta ej behöfver
betyda en oaflåtlig stegring, vare sig af jordelifvet eller
af världsförloppet i det hela. Ty de oändligt stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
