- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
465

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EVIGHET ELI.ER ODÖDLIGHET

465

och urgamla världar, dem teleskopet uppenbarat oss,
stå lika väl som de oändligt små och kortvariga, dem
mikroskopet afslöjat, under omformningens lag.’
Evolutionisten erkänner, att huru värdefullt
ändamålsbegreppet än är för vår känsla; hur nästan
otänkbar den tanken synes, att utvecklingen icke skulle
syfta till ständigt högre former — några vetenskapliga
bevis för ändamål eller syften kunna icke hämtas
ur naturförloppet, detta förlopp, som vi se ödsla med
våra egna krafter och med lifvets omkring oss.
Äfven om, som stundom framkastas, man skulle kunna
förlänga människolifvet i det oberäkneliga, så vinna
vi därmed endast en förlängning af vissa skeden
i kretsloppet, men kretsloppet äro dock såväl
människan själf som hennes jord underkastade. Och äfven
om vi med Richet antaga den lag, han kallat 1’effort
vers la vie — och i denna jordevarelsernas
sträfvan att lefva, finna orsaken till att de nu bestå i
och allt fullkomligare utrustas för denna lifsform —
så säger detta oss intet om möjligheten att häfda vår
lifsvilja gentemot det stora världsförlopp, i hvilket
jorden rör sig. Också evolutionisten kan således instämma
i romantikerns klagan: »vi söka det obetingade och
vi finna — tingen». Evolutionisten kan därför väl
fatta, att själfulla människor ännu kunna trösta sig
så som Pascal, när denne — gripen af svindel inför
de nya begreppen om tidens och rummets oändlighet
ocb. världsförloppets obeveklighet — utbrast: »Låt vara
att människan är ett grand af ett grand men hon är
besjälad; låt vara att hon är ett rö, som kan krossas,
men hon är dock ett tänkande rö; hennes värdighet
ligger i att fråga hvarför? Hennes storhet ligger i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free