- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
473

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EVIGHET ELI.ER ODÖDLIGHET

473

fysiken utan fysiken, som framdeles skall skänka
oss de viktigaste uppenbarelser om evigheten, liksom
att det icke blir teologen utan sociologen, som kommer
att polera den lilla mosaikbiten jorden, så att den
slutligen duger att infoga i ett större helt. Inför dessa
till tid och rum oändliga — och därför för oss i
egentlig mening otänkbara — utsikter, blir det, föga
sannolikt, att vårt jordiska medvetande oaflåtligt skulle dyka.
upp ur den eviga omvandlingens flod! Hvarje
genomtänkt odödlighetstanke måste innebära, att man når
ett nytt organisationssätt åtminstone lika olikt jordens
som den vuxna människans är olikt fostrets. Men vi
ha ju intet medvetet samband med vår tillvaro såsom
ännu ofödda • än mindre ha vi det med alla de tidigare
skeden dem vi, i och med vårt släktes utveckling,
genomgått? Hvad berättigar oss till hoppet att vi i
nya former skola bevara jordlifvets medvetande?

Människan har ännu i blodet högmodet från sin
världscentrumställning. Det behöfdes århundraden,
innan den nya insikten om jordrörelsen ens började
oroa hennes trygghet som midtelfigur. Visserligen
känner människan sig nu något osäkrare i denna
ställning, men ännu hvilar hennes odödlighetskraf på
känslan af hennes undantagsväsen. Och till stoltheten
öfver detta sällar sig, hos den odödlighetstroende
gentemot den icke troende, den rikes ringaktning
gentemot den fattige. Ty en verklig eller inbillad rikedom
räknar människan sig alltid till personlig förtjänst,
äfven om hon endast ärft, icke själf förvärft den.
Men den tid stundar, då ingen psykologiskt kan äga
mer af evighetshopp, än han med egna mödor afvunnit
lifvet. Och det torde då kanske visa sig1, att vissa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free