- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
474

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

474

LIFSLINJKR

af idealistens kraf på personlig fortvaro, icke äro
grundade i det allmänmänskliga själslifvets verkliga behof,
utan äro en återstod af de anspråk, i hvilka människan
såsom »arftagare till himlen» blifvit uppfostrad!

De små varelser, som ur hafvet höjt den grund,
där storstaden reser sig, skulle förefalla oss löjliga
om d e fordrat att få veta meningen med sin
verksamhet. Och när »bikupans ande» drifver dess lilla folk
till offervilliga mödor för framtida släkten, se vi ej
heller däri ett odödlighetsbevis för bien. Ty dessa
varelser äro, enligt vår synpunkt, för små för så stora
anspråk eller så höga imål.

Men ur världsalltets synpunkt är människan
själf lika liten och hennes personliga
odödlighetsanspråk lika förmätna. Ur evighetens synpunkt torde
kanske äfven hennes högsta lifsyttringar endast fylla
samma uppgift som koralldjurens: att bilda grund för
öfvermänniskornas strålande värld?

För evolutionisten har denna möjlighet intet
förödmjukande. Han vet sig sålunda lika litet lefva
förgäfves som de väsen lefvat förgäfves, genom hvilka
vår nuvarande lifsform blifvit möjlig. Intet förgår —
detta är den stora visshet, vår tid ställt mot den
»förgängelse»-tanke, som varit en af rötterna till
evighetstron. När iltåget i natten brusar fram med bud
mellan själ och själ, folk och folk, då höra vi
längesedan sjunkna skogars brus; energien i den solstråle,
som under en blink faller in i mitt öga, verkar ett
intryck, som framkallar ändringar i nerverna, hvilka
efter årtionden kunna utlösas i rörelseformer. Det löf,
som faller i dag, kan bereda näring åt en hjärnkraft,
som skall väga stjärnorna. Vi röra oss i ett rum med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free