Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 LIFS LINJER
Gud. En hypotes, som förnuftet numera har svårare
att antaga än den, att hvad vi — från vårt jordiska
medvetandes synpunkt — kalla själ och kropp, båda
äro former för ett och samma eviga vara. Om än ej
denna senare hypotes förklarar mera, förvirrar den
mindre än den första. I båda fallen kvarstå
grundproblemen. Det blir den enskildes sak att välja det
antagande, som för hans förnuft och känsla har
minsta svårigheten.
I vår tid torde emellertid ej ens den mest
dogmatiske spiritualist bestrida, att ärftligheten obönhörligt
bestämmer vårt jordeväsen. Genom sin arfsbestämda
egenart kommer sedan hvarje ny människa att välja
och fördjupa vissa intryck men förkasta andra. Men
äfven när samma intryck upptagas, verka de olika
på skilda egenarter. Sålunda — liksom genom själfva
intryckens olikhet — utbildas vidare de sinsemellan
så växlande förnimmelse-, känslo- och tankeenheter,
dem vi kalla de själfmedvetna jagen.
Men dessas enhet är i själfva verket endast
relativ. (1).
Ej allenast sålunda, att några bloddroppar för
mycket eller för litet i hjärnan kan upplösa den,
nej, äfven så att den sunda och naturliga utvecklingen
i viss mening gör det. Hvad vi kalla vårt enhetliga
medvetande är snarare ett pärlband af på minnets
tråd trädda medvetanden, ty det ofullständiga
sammanhanget löses ju helt om tråden afslites? Ja, ett
»själf-medvetande» kan — under skilda skeden — till sitt
innehåll vara i nästan lika hög grad olikt sig själft,
som det under alla skeden är olikt andras
medvetanden. Månne det ej till sin »substans» under vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
