- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
479

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EVIGHET ELI.ER ODÖDLIGHET 479

lefnad har omvandlats lika ofta som vår kropp till sin?
Våra intryck sjunka ned i det undermedvetna
själslifvet; hela vår första barndom ligger sålunda djupt
under medvetandets yta. Ju starkare personligheten
är, dess starkare är visserligen minnet af tidigare
själstillstånd; ja, att bela lifvet medvetet behålla sina
olika utvecklingsskeden närvarande, detta är djupa
själars egenart. Men äfven för dem gäller, att hvad
de minnas af sitt förflutna endast är brottstycken,
hvilka stundom till och med synas så overkliga,
som hade de läst dem i en bok eller hört dem om en
annan. Och då framställer sig — med anledning af
alla dessa tillsatser och förluster — först den frågan:
hvad blir kvar af den jordrestfria, själiska substansen,
»det odödliga jaget», vårt väsens kärna,
personligheten, som evigt skall fortlefva? Och sedan den
därmed förbundna frågan: för hvilket af sina olika
med-vetanden — barnets, ynglingens, gubbens, det
kristliga, det ateistiska — önskar man evigt lif? I hvilket
ögonblick ville man — Faustlikt — tillropa ett af sin
själs, sig oaflåtligt omvandlande, tillstånd: »Stanna,
du är skönt; du är mitt egentliga, eviga jag, det
odödlighet tillkommer, medan de öfriga — tidigare eller
senare — må sjunka ned i skuggornas värld». Frågor
som, ifall de få borra sig tillräckligt djupt in, lika
mycket undergräfva det personliga
odödlighetsbegreppet som t. ex. frågan om den gestalt, i hvilken
man väntar sig få återse de kära, dem man själf —
kanske under mansåldrar — öfverlefvat!

Man ler nu åt skolastikernas grubbel öfver om
den fete förblef lika oformlig i himlen, om den
snedbente där skulle få raka ben ? Man underkänner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free