Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 LIFS LINJER
Emedan evolutionismen väckt den genom
kristendomen förlorade starka känslan af släktenas samband,
af de dödas tillvaro i de lefvande, har denna
åter-vaknade evighetskänsla äfven tusenfaldigat bitterheten
att utan afkomma lämna lifvet. Detta föranleder äfven
en omvandling af de sedlighetsbegrepp, som uppställa
onödiga hinder för människans jordiska odödlighet i
och genom sitt barn. (1).
Och slutligen skall jag, som redan är framhållet,
fortlefva sålunda, att den kroppsligt-andliga
energiform, jag jordiskt kallat mitt jag, af den eviga rörelsen
ledes in i nya banor.
Att den grad af verklighet, vår själ vunnit, att
den värdesskapande makt, vi redan nått i denna
tillvarelseform, på något sätt slutligen kan få betydelse
för de tillstånd, vi under forlulvecklingens
hemlighetsfulla vägar uppnå, är tänkbart. Liksom i människans
fosterstadium kroppsliga utvecklingsskeden
sammanträngas, som en gång sträckt sig öfver årmillioner,
torde kanske öfvermänniskan i sitt mäktiga medvetande
på samma sätt kunna sammantränga tidigare själiska
utvecklingsskeden? Den sammanfattande och
åter-framställande makt, naturen sålunda visar på det
kroppsligas, kan den kanske en gång komma att visa
äfven på det själsligas område?
Men om så eller annorlunda, ett är visst: såväl
för den enskilde som för släktet kan detta lif få
betydelse för framtiden endast genom att nå
den högsta möjliga fullkomning såsom
jordelif. Om flygödlan, hänryckt af aningen att en
gång skola bli människa, liade föraktat att af alla krafter
lefva sitt eget lif som flygödla, då hade den aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
