Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 LIFS LINJER
hvad Georg Brandes yttrat om iett jaf Jesus : att, härrörde
det verkligen från honom, då hade hans begåfning
mycket aftagit efter döden! Tron att den döda, älskade
varelse — med hvilken jag icke genom min egen
hjärtekraft, genom hela min själs samlade styrka att
längta, att älska, mäktar komma i samband •— att denna
älskade skulle vilja nalkas mig, kunna nalkas mig
genom groft sinnliga medel, den tron strider lika mycket
mot känslans värdighet som mot tankens rimlighet.
Om någon föreställning vore i stånd att drifva en till
ett stort brott — ifall detta vore den säkra
förintelsens väg — då vore det den fasansfulla utsikten, att
efter döden möjligen råka i händerna på sådana slags
medier, mellan hvilkas själ och vår själ i lifvet icke
en enda beröringspunkt kunnat finnas. Äro våra döda
osynliga omkring oss, då är det otroligt att vi kunna
komma dem närmare — annat än genom att själfva
varda oändligt mer andliga än vi nu äro!
VII.
Mer än en själfull människa yttrar sig i vår tid
om det personliga odödlighetshoppet sålunda:
För min egen del skulle jag kunna umbära det.
Men för alla de andra kan jag det icke i en tillvaro,
där allt är omstridbart, endast icke smärtans
verklighet. De som aldrig för egen del fått lefva lifvet;
som hvarken i ett barn eller ett verk äga sin jordiska
odödlighet; de för hvilka vårens fruktblom endast
bådar en tyngre arbetstid, vinterns isblommor endast
köld och svält; alla de som aldrig rönt eller fått skänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
