Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
LIFS LINJER
hårdare själsämnen, för hvilkas grofmejsling dessa
begrepp blefvo verktyget. Nu skrämmas människor
sällan af helvetet och äfven himlens härligheter svinna
i climdager. Det enda, den tänkande i sin förkunnelse
af de eviga tingen fasthåller är, att vi en gång skola
erfara meningen med vår jordiska tillvaro, våra
jordiska kval. Men dessa sväfvande evighetsbegrepp
torde icke längre ge någon en så verklig tröst, att den
uppväger faran af ofvan framhållna felsyn på detta lif,
som den trösten medför. Den fördröjer endast
insikten: att jordelifvets stegring måste kosta kval; att
det själfullare lifvet måste bli det farligare lifvet; att
de större saligheterna måste köpas med de större
sorgerna. Men framför allt försenar den — såsom
redan betonades — vissheten, att en stor del af lifvets
nuvarande kval äro onödiga; att hvarje genom
evighetshoppet tåligt buret onödigt kval försenar
lifvets fulländning.
Vi kunna endast ana de drag, vårt släkte en gång
skall äga. Vårt segerhopp liknar den underbara bild,
som sväfvar mot oss, då vi i Louvre stiga uppför den
stora trappan, där den Samothrakiska segergudinnans
gestalt möter blicken. Segergudinnan utan hufvud
men som — endast genom vecken i sin segersvallande
klädnad, rörelsen i sina segerdansande fötter,
spänningen i sina segersvalkande vingar — fyller oss med
sin stolta lycka. Så fyller oss det styckeverk af
mänsklighetens framtid, som vi redan nu skönja, med
segersällhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
