Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UFSLINJER
I nattens stillhet talar den lifsfromme, då han
vet sig döende, sålunda: »Du eviga, outgrundliga
all-varande, åt dig öfverlämnar jag min själ. Hvad jag är
blef jag, emedan jag från evigheters evigheter legat
som ett ler i din formande hand. Allt jag varder,
varder jag genom samma hand, som nu krossar den
form, jag kallat min mänskliga. Jag önskar icke veta,
vågar icke vilja något om framtiden. Jag var, jag
är, jag varder — större och sannare svar gifves icke.
Hvad jag var, vet jag ej; hvad jag är, anar jag knappt;
hvad jag varder än mindre. Att förstora det väsen,
jag här blef, detta var för mig att lefva; att återlämna
det i dina händer, viss att du däraf ej spiller ett
stoftgrand, detta är för mig att dö.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
