Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTEK
517
IV. Plikten till lycka.
II.
1) Denna möjlighet hvilar på vissheten att samma
nödvändighet råder inom det själsliga som det kroppsliga lifvet.
Här må en sammanfattning lämnas af en på denna visshet
grundade tankegång:
Ju flera begär och behof, man äger, dess flera
lyckomöjligheter, ty de förra egga till rörelse och få andra själsrörelser att
verka i sin tjänst. Ju mer våra begär och behof äro
verksamhetsbegär, dess mer fylla de hela vår varelse med
styrka och sundhet. Dess mer främja de äfven den allsidighet
i kraftförbrukningen, det »växelbruk», som är ett villkor för
den andliga hälsan eller med andra ord lyckan. Ju mer detta
verksamhetsbegär är af själisk art, dess mer är det
förbundet med omistliga ting. Och emedan endast den fullvuxna,
helt utsträckta själsrörelsen skapar och bevarar själens lif och
sundhet, blir det oklart tänkta, halft förstådda, halft velade
orsak till andlig död, stillestånd och försumpning. Genom klara,
öppna, fulla, utsträckta, på egna krafter hvilande rörelser,
uppstår däremot det andliga sundhetstillståndet. Således bli de
begär och behof, vi ej med hela vår varelses bifall
tillfredsställa, i det hela taget olustbringande. Och ju
mindre en lust kan delas af hela vår varelse, dess lägre
står lusten i lyckomeddelande värde. Lyckokänslan beror af en
stigande frigörelse från alla hämnings- och
bundenhetskänslor. Det olustbetonade förbrukar energi men
meddelar ingen; det ger blott anledning till produktion af energi
och har endast betydelse såsom eggelse och motsats, ty en
oafbruten lust tömmer energikällan och nedsätter
kraftproduktionen. Lyckan måste således genom ständig kraftutveckling
skapas och förnyas. Motgången och sorgen äro dess villkor
i den mån, de föranleda spänning och framkalla
kraftförbrukning — för att dana nya utgångspunkter för lyckans flöde —
liksom ett ifrigare uppsökande af allt, som innebär andlig växt.
Sålunda få själens rörelser den fria fart, som just är villkor för
lyckokänslan, hvars »strömmande» natur enhvar själf erfarit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
