Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTEK
519
än sinnenas, tankarnas större än känslornas; samma norm
Maeterlinck anger med orden: »Ej genom att försaka lyckan blir
man vis, men när man är vis försakar man den lycka, som ej
är i jämnhöjd med själen. Lycka är väsendets utveckling och
tar form efter våra själar.»
III.
1) I detta samband må påminnas om, huru »lyckomoralisten»
Stuart Mill anbefaller uppfostrare att lära barn frivilligt afstå
från t. ex. en tillåten njutning. Ty, säger han, den, som aldrig
försakat ett tillåtet, skall ej heller hafva styrka att försaka ett
otillåtet. Äfven anbefallde han att — i antikens ande — lära barn
njuta af sin egen styrka att utstå mödor och smärta. På samma
sätt som tidigare Spinoza har Mill visat
associationslagens betydelse för den sedliga utvecklingen. Han klargör
huru lust- och olustkänslor öfverföras från sina närmaste orsaker
till aflägsnare, huru känslor uppstå, som bli bundna till det,
som först var medel men efter hand blir ändamål. Motiv,
som en gång endast hade värde såsom villkor för handlingen,"
erhålla småningom själfständigt värde. Sålunda är det som
samvetet eller den moraliska känslan fått ett obetingadt värde.
Andras välfärd, som först endast var medel för den enskildes, blir
till slut hans mål. Dessa sekundära känslor äro lika starka
och omedelbara som de ursprungliga och insikten om deras
utveckling ändrar i intet afseende deras art. Man har mot
Mill — som mot andra af naturen etiska personligheter —
in-vändt att de förenkla de praktiska problemen, emedan de själfva
med största lätthet kunna handla rätt, ledda endast af sin egen
instinkt. Man har, äfven bland hans meningsfränder, visat att
Mill icke är följdriktig, när han undanskjuter den enskildes
tillfredsställelse och uppställer den högre mänskliga
tillfredsställelsen, utan att bevisa hvad som skiljer den högre från den lägre
och att det således endast blir genom intuition, genom mystisk
värdesättning, man kan få fram den högre synpunkten (se t. ex.
Karl af Geijerstams Efterlämnade skrifter). Denna
invändning är i det föregående bemött. Här gäller det endast
att påpeka huru man — i vårt förunderligt efterblifna land —
ännu sammanslår njutnings- och lyckolära.
IV.
1) Här må erinras om den samfundssyn, som plikt- och
samhällsmoralens pelare, professorerna R. Kjellén, V. Norström
och andra omfatta: den ryske ämbetsmannens eller clen tyske’
junkerns.
Hör t. ex. Bismarcks forna organ i tyska pressen:
34. — Lifslinjer. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
