- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
13

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÄLFH ÄRLIGHETENS SAMKÄNSLA

13

för framtiden. Ser man hvarje varelse som
själfända-mål, då följer däraf Rousseaus andra sats: att en
varelses naturliga själfuppehållelsedrift ger den bästa
ledningen vid dess utveckling. En individs, liksom
ett folks, kultur blir äkta endast när den är utvecklad
natur, en natur uppflyttad på ett högre plan. Blott
det. sålunda utvecklade, det själfverksamt frambragta,
har behållit lifvets kraft att växa och nyskapa. Har
man gifvit naturen en sådan utveckling, då kan man
med trygghet lämna den åt det omedelbara instinktlifvets
ledning och dock vara viss, att den lyckliggörande
harmonien mellan det inre och yttre, det andliga och
sinnliga, bevaras. Alla endast återhållande verkningar
— vare sig genom religionsbud eller pliktbegrepp eller
skräckmedel — äga. däremot intet varaktigt värde för
det sedliga lifvets växt. 1 människonaturens egna
djup har religionen liksom sedligheten sitt ursprung:
endast känslan kan bevisa den förra, endast
samvetet ge helgd åt den senare.

Sedan människan började tänka öfver människan,
hade ingen så medvetet som Rousseau förkunnat
individualitetens inre oändlighet, dess mångfald och
hemlighetsfullhet.; ingen så insett dess lifsväsentlighet för det
hela. Han var för adertonde århundradets senare del
hvad Nietzsche blef för det nittonde århundradets:
själsbetvingaren, som nödgade till alla beslående
värdens omvärdering. Hvardera ägde den geniala
individualitetens öfverströmmande känslighet för och
känsla af sitt eget enastående väsen och sin
kultur-reformatoriska uppgift; båda brunno af kärlek till
väsentligheten, af hat till skenet.

Nietzsche, med sitt behof af en stor, fri plats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free