- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
16

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

UFSL1NJEU

just det hon är. I denna egenart kan hvarken fel eller
förtjänst tänkas borta; egenarten kan endast i
sitt. slag fullkomnas. Genom att bruka vissa
organ och ej bruka andra, genom anpassning till
omgifningen, genom inverkan från och på denna, utvecklas
personligheten lika väl som plantan.
Personlighetskulturen och konstskapandet arbeta medvetet enligt
samma lagar som naturen omedvetet. »I den mån
människan skapar efter sanna och naturliga lagar
bli hennes verk lika fria från godtycke, lika
nödvändiga som naturens äro det. Och där denna
nödvändighet är, där är Gud.» Människans
personlighetsutveckling är själfändamål lika väl som det konstverk,
hon skapar eller det träd hon hvilar under. Naturen
danar intet väsen för det andras skull; allt är till för
sin egen. Ändamålsbegreppet är människans stora
svaghet. Lifvet själft är lifvets ändamål.

Denna visshet föranledde Goethe att såväl vid sin
naturbetraktelse som sin människobetraktelse
undvika skarpa skiljelinjer mellan normalt och abnormt.
Ty han visste att det senare ofta är led i en högre
utveckling och han ger denna tanke dess klaraste form
med uttrycket: »Hvad är det allmänna? Det
enskilda falle t.»

Emedan Goethe såg allt i vardande ehuru genom
mycket långsamma förlopp, blef han konservativ i fråga
om samhällsformer, men mycket frisinnad i fråga om
enskilda och mer, ju mer deras fel hängde samman
med en kraftig egenart. Lifvets väsen ter sig för
honom såsom polaritet och stegring: den senare
framgår som en enhet ur två motsatser och danar en
tillfällig harmoni. Men denna blir snart ånyo störd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free