Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
öfver sitt framtida viljande med samma
själfhärlig-het, som del förflutna råder öfver det närvarande.
Hon har tagit, sin själ i sina egna formande händer.
*
Det förflutna afgör oss ej endast genom ärfda
anlag, utan äfven genom omgifning och
omständigheter. Det är detta, som — äfven vid full
tillräknelig-bet — måste göra hvarje dom relativ. Ty den grad af
verklighet, som våra bästa möjligheter erhålla, beror
på den medelbara eller omedelbara hjälp vi fått att
komma öfver den valets nollpunkt, där två lika starkt
viljande impulser stå mot hvarandra, och där således
den bättre behöfver ett krafttillskott utifrån för att
segra.
Just läran om den »fria viljan», som, alldeles
oberoende af arf eller omgifning, mäktar det goda,
är ett stort hinder för en sådan sedlighet, som
slutligen ger en — i ny mening — »fri» vilja. Man
litar på dogmen om viljans oberoende och pliktens
makt men försummar därunder att bruka
ärftlighetens och anpassningens tankar för att främja
sedligheten. Visserligen betonar evolutionismens etik att
ärftlighetens och omgifningens inflytande minskar
den enskildes ansvar. Men dess starkare betonar
denna etik ansvaret i en annan riktning, nämligen
för det samhällstillstånd, hvaraf de enskildas
sedebegrepp och handlingar till stor del bero. Just.
när man inser, att tillsvidare icke enhvar kan göra
sin plikt, blir det angeläget att dana de förhållanden,
under hvilka han skall kunna det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0063.html
