Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
UFSLtNJER
lill ledning för mina handlingar, när denna känsla
ställes i rät I förhållande till mina plikter
i öfrigt.
Ej heller denna ledning kan ju vara fullt säker.
Ty lika litet som alla människor äga pliktkänsla,
äga alla denna »allmänna välvilja för släktet». Och
dessutom kommer ju alltid, äfven där den finnes,
individuella olikheter att uppstå vid af vägningen af
dess rätta innebörd, liksom af dess förhållande till
min tillvaro i öfrigt. Men stegrar man denna känsla
af människonaturens allmänna skönhet och
höghet till känsla för individualitetens höghet
och skönhet — liksom till medvetande om, att hvar
individuell naturs skönhet beror på dess
utveckling enligt sin egenart, liksom dess höghet på dess
bibehållande af sin säregna stil — då kan man
vinna en någorlunda brukbar värdemätare. Enhvar
förstår, att det är mot örnens stil att sitta i bur
och mot hästens att gå på två ben; att detta
således stör deras skönhet och höghet. Man skall
en gång lika klart inse, att, äfven den mänskliga
stilen innebär kraftutveckling enligt hvars och ens
egenart. Och således bör just den »allmänna
välviljan» drifva enhvar att främja en sådan
kraftutveckling hos alla de öfriga: medelbart genom
samhällsförhållandenas anpassning för detta mål, omedelbart
genom alt hos hvarandra och sig själf gynna
densamma. Men då blir den objektiva värdemätaren
för de sedliga handlingarna icke den, att de äro utslag
af en princip, jag kunde tänka mig som
allbestäm-mande. Ty därigenom blir j a g visserligen samvets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
