Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
I.IFSL1NJEK
helhet. Ja, det medför samma upplösningens olust,
när det onda framträder utom henne själf, såsom ett
af de »brott», hvilka i någon riktning afbryta hennes
samband med sitt släkte eller hennes tro på män
niskorna eller på framsteget!
Och när supranaturalisten tror sig rädda
samvetets och samkänslans gudomliga ursprung genom
att till »lyckomoralen» rikta den frågan, huru — ifall
sympatibehofvet verkligen vore mitt handlingsmotiv —
mitt samvete då kan drifva mig att handla ej endast
mot min egen välfärd men äfven så, att jag vållar
andra lidanden, ja, just äfventyrar deras sympati och
aktning — då är svaret redan gifvet:
Emedan min samkänsla som min själfkänsla ej
endast har nuets utan framtidens form. Och
det i nuet lifshämmande kan vara villkor för en
framtida lifsstegring.
Men blefve den som del. uronda förkunnade ego
ismen verkligen upphäfd, då funnes ingen utsikt, att vi
någonsin nådde den samlycka, där enhvar njuter de
andras sällhet som sin egen, eller den samutveckling,
där enhvar växer genom att nära sig af de andras
andliga rikedom. Ty då sökte ingen sin lycka och då
ökade ingen sin rikedom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
