Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
UFSLtNJER
kunna finna dessa villkor och efter dem
omlägga äfven de sedliga kulturplanerna.
Evolutionistens individualism innebär alltjämt att,
för den äkta individualisten, hans verk blir honom
mer än hans lif, hans lidande för verket mer än hans
lust, hans undergång för verket mer än hans seger
ifall allt detta är lifsstegringens villkor!
Det förblir en evig sanning att vi vinna vårt lif
genom att ge det. Men endast åt sådana makter,
som återge oss det stegradt!
Del är icke sant att, om vi kasta vårt bröd på
vattnet, det kommer åter efter många dagar. Icke
sant, att ju mer vi ge, dess mer få vi; icke sant, att
ju mer vi ödsla vår kraft, dess mer växer den!
Rolöshet — med ett annat ord rotlöshet — ger
ingen näring och således ingen växt. Den värme, vi
öda på ofruktbara uppgifter, mognar ingen frukt. De
krafter, vi låtit rinna bort i sanden, återkomma icke.
Människorna hafva så länge brukat talesättens
fikonalöf för att skyla de naturbestämningar,
hvaröfver de lärt sig blygas, att de dagligen upprepa
sådana satser som att »normen för min egen
själf-häfdelse måste vara, att. jag ej tillfogar någon annan
något lidande»!
Men tillämpad i verkligheten får denna norm till
följd att jag t. ex. icke får söka någon annan plats än
en, som ingen annan söker. Ty får jag den, bli ju de
medsökande lidande. Jag får ej vinna någon annan
hustru än en, som inga andra friare har. Ty annars
kommer jag att tillfoga de medtäflande lidande. Jag
får ej uttala någon annan mening än en af alla er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
