Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFS LINJER
detta, rädda då intryckets växtkraft i din själ och gå
din väg!
Men gör intet af allt detta under lynnesutbrott
eller svepskäl. Gör det ärligt och bestämdt, på samma
gång som vänligt och värdigt. Din omgifning har
endast godt af om du visar den, att du håller dig
för god till vissa ting! Kanske gör du sålunda din
omgifning bättre. I alla händelser blir du själf starkare.
I strider — vare sig de äga rum i familjens
slutna krets eller i det offentliga lifvet — känner
man städse starkast sin personlighet och det, som
särskiljer denna från alla andra. Under friden känner
man däremot starkare sitt samband med alla andra.
Det är detta, som ofta förleder en ungdom att tro atl
det just är sitt. allra personligaste, för hvilket han
strider. Men detta är långt ifrån alltid fallet. Ofta
sätter den unge in obändig kraft på en obetydlighet,
medan han sorglöst låter stora personliga värden
gå till spillo. Ofta kränker han individualismens första
grundsanning: att den, som vill vinna välde öfver
andra, först måste äga det öfver sig själf; att den,
som vill stöda andra, först själf måste kunna stå utan
stöd; att den, som vill stiga högt, själf måste ha
stadiga fötter!
Men äro väl de gamle så fullkomliga, att de aldrig
fela mot sina lefnadsnormer? Borde de icke möj
ligen kunna inse att, när ungdomen felar, då är det
icke alltid individualismen, som har skulden, utan
ungdomens ovisa tillämpning af densamma? Icke äro
t. ex. de äldres fel alltid kristendomens skull? Detta
vore en förkrossande dom öfver kristendomen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
