Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Schweiz eller Italien. Jämnåriga vänner och yngre
vänner, dem han — med sin stora fostrande makl
— hoppades kunna bilda till »uppfostrare åt upp
fostrarna».
Men när Nietzsche sedan vill göra denna sin dröm
till grundplan för samhällsordningen, då inser
man bäst huru främmande han var för sin tid, huru
ensam med sina tankar. Ty då uppsöker han just de
medel, som minst torde främjat hans mål och afskyr
det enda medel, som slutligen kan förverkliga det!
Många andra af samtidens lidelsefulla kultur
drömmare ha i detta afseende sett klart. Man torde
ej misstänka t. ex. en Wilde eller en Dehmel för
»hjordmänniske»-synpunkter! Båda ha dock i
socialismen sett vägen till den förverkligade individualismen
och den samhälleliga skönheten. Och en stor del
af Europas litterära och konstnärliga aristokrati
hat-intagit samma ställning soni de liil tidens stora rö
relse. Men Nietzsche hade i detta fall ej blickat
djupare än de många, som — likt honom — med full
rätt bli frånstötta af den »framtidsstat», vissa
socialister målat.
Han såg — som alla kulturidealister se dem
de möjliga faror, socialismen kan medföra för
framtidens kultur. Men han såg icke att socialismen nu
är vägen bort ur de faror, som ödelägga den
samtida kulturens yppersta möjligheter. Han såg ej atl
allt, han i sin egen tid bittrast afskydde — den af
sin s. k. »bildning» och sin rikedom uppblåsta pöbeln,
den genom råhet och armod lågsinnade och
afund-samma pöbeln — just till följd af den nuvarande
samhällsordningen blifvit mäktigare än någonsin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
