Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 fi’2 UFSLINJER
Men som den gyllene månbron öfver hafvet,
ligger Nietzsches väg mellan nuet och framtiden, en
väg, längs hvilken man kan sända sin »längtans pil»
men ej sina steg.
*
Hvar gång Nietzsche-Dionysos lyfter sin pokal till
tackoffer, ägnar han ett åt Goethe. Talar han om
fullkomlig lyrik blir höjdpunkten Goethes; om fulländad
lifskonst Goethes; om den högsta konst Goethes; om
den finaste kultur, den yppersta manlighet, den största
lifskärlek Goethes, alltid Goethes! Från Mazzinis
läppar hör Nietzsche första gången de Goethe-ord, som
bli hans lefnads valspråk: Sich des Halben zu
ent-wöhnen und im Ganzen, Vollen, Schönen resolut zu
leben! Och uppräknar Nietzsche sina ideal af
öfver-människor, då är Goethe ett af dem.
Det kom en tid då Nietzsche — på sin
middagshöjd — låter höra ett lifsjubel, som stundom har
Goethes tonfall. Särskildt under sköna dagar i oktober,
Nietzsches födelse- och älsklingsmånad, hänryckes han
af den »gyllene klarheten» utom som inom sig; af den
svalkade och stillade luften som, själf fylld af
solflöden, omsveper »hundratals gula färger». Han lär sig
att likt Goethe dana sin lycka af »otaliga små, lätta,
ljudlösa ting» — »de närmaste tingen». Han hoppas
att likt Goethe ständigt finna »allt fler goda skäl att
älska lifvet!»
Först, mot slutet — när allt hos Nietzsche visar
öfverspänningen — yttrar han att Goethe visserligen
var den skönaste typen för mångfald i harmoni, men
att »ensidigheten är starkare»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0180.html
