Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNHETENS SEDELAG
1 73
icke inom sig ägt samma elementära naturkraft, som
han uppenbarar i sträckfågelns flykt, i örnens blick?
Skulle han uppskakat oss med känslan att vi själfva
äro den sista länken i dessa varelsers kedja, ifall
han ej inom sig förnummit deras väsen? Hvarken
hans jägar- och fiskarlif eller hans evolutionistiska
tänkarsyn hade mäktat dana denna konst — samtidens
största inom sitt område — ifall Liljefors icke burit
vildmarken inom sin egen själ!
Både den nye och den gamle mästaren visar oss
att i den mån, en skapande samlar sitt väsen omkring
en djup, andligt befruktande lifssyn, blir hans konst
i ordets stora mening snillrik. Hur ymnig än den
formgifvande makten må välla ur den hemlighetsfulla
grunden, denna kan räcka länge — men den räcker
icke långt I Sålunda återkommer man äfven på denna
väg till den ofvan sagda satsen : att ju större den
personlighet är, som uttrycker sig i konsten, ju fullare
han lefver i stora tankar och stora lidelser, ju mer
han i sig upptar af släktets eller enskilda människors
sorger och fröjder, dess större blir hans konst. Och
det är i och med denna, han sedligt står
till ansvar. Må ingen tro att detta ansvar icke
utkräfves I
Det finnes icke en slapphet i skaplynnet, icke
en grumlighet i sinnet, ingen låghet och ingen litenhet,
som ej finner sin väg till verket. 1 den stora spegel,
där konstnären fångar tingen, speglas intet ting
klarare än han själf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
