Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
LIFSI.INJER
VI.
Samtidens människor träda städse inför ett nytt
verk med fordran att deras egna estetiska och etiska
värdemått skola bekräftas. Bli dessa mått i stället
rubbade, uppstår olust och därigenom harm mot. denna
lifsfrånvända »konst för konstens skull».
Mot de otaliga tidskrafven på konsten — från
sociala eller ideala eller nationella eller religiösa
eller etiska synpunkter — har konstnären ställt sitt
enda stora sedebud:
Konst för konstens skull.
Ett bud, som t. o. m. en så allmänmänskligt
sam-kännande konstnär som Richard Bergh kallat ett
uttryck för konstnärens själfuppehållelsedrift: hans
värn mot lifvet när detta — i dagsmeningens form —
»af honom begär en konst, som hans samvete
förbjuder honom!»
Hvad »lifvet begär af konstnären» är städse för
konsten värdelöst, Det för konsten värdefulla är hvad
konstnären begär af lifvet,
Hans egen lifslängtan, hans egna lifskraf, hans
egna medel för lifsstegring, detta är det, hvarigenom
hans konst blir betydelsefull för lifvets stigande rörelse
mot högre lifsformer. Det lifvets öfverskott, som själfva
lifsbevarelsen ej förbrukar, utlöses i konsten, som
sålunda på nytt väcker törsten efter än större öfverskott
af lif, än större rörelser och än större sammanhang
inom lifvet! Och sålunda — men endast sålunda —
erhåller konsten sin »uppbyggande» betydelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
