Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
I.IFSUN|EK
som sådan torde vara samvetsgrann i sina bevis.
Ingen menar att skörden ger hundrade kornet
emedan landtmannen älskat de sina, ehuru han som
familjefar torde bli nitisk i sitt arbete. Men på
vissa håll fordras att ett verk skall kallas god konst,
emedan konstnären där uttryckt en ädel
samhällssyn eller en varm känsla. Bedömes verket i främsta
rummet efter utförandet, då anses granskaren hylla
den lifsfrånvända läran om »konsten för konstens egen
skull»!
Det. betänkliga är att. de så klagande stundom
själfva äro konstnärer, men konstnärer utan en deras
vilja motsvarande makt. Inom konsten gäller
emellertid ej »den goda viljan». Konsten är strängare i s i n
sedlighet än moralen. Den mest öfvertygade
förkunnare af satsen »l’art pour l’art», Spinozas store
lärjunge Flaubert, nedlade sådana summor af etiskt
allvar i sin underbara stilkonst, denna blef för honom
ett martyrskap, så stort, att det påskyndade hans död.
Men enligt den etiska estetikens värdenorm blir
en Flaubert sedeslös — medan en liten fröken, som
rimmar om människokärlek, kallas uppbygglig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
