- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
233

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233

klädda bönder, men hvad kunde konsten afvinna
arbetarvärldens fulhet och dysterhet? Konsten borde
gläda med bilder af skönhet och harmoni; konsten
borde — ja, en livar må själf dra vefven till den
gamla visans afspelande! Och nu — hvem ville
aflägsna arbetarna ur konsten? Vi nödgades då
undanröja flera af samtidens yppersta verk!

Går man till landskapet, upprepar sig detsamma.
Fordom var blott den blå himlen skön och endast
holländarna — med deras redan på 1600-talet
underbart vakna känsla för stämningar — målade gråväder.
Molnen, som ännu på den italienska renässansens
yppersta verk stå orörliga som af alabaster, bli först i
den holländska landskapsbilden rörliga, genomskimras
af sol, upplösas af vind. Småningom ha vi lärt oss
älska hvarje skiftning af grått, d. v. s. just den
himmelsfärg, som de »allmänmänskliga» känslorna en gång
bannlyste ur konsten!

Hvad man ännu på slutet af sjuttonhundratalet
kallade landskapsskönhet, därom upplyser oss en
konstkritik, där konstnären anbefalles »behageliga
land-skaper» medan »oväder, blixtrar och alper» förvisades
ur konsten I På adertonhundratalet får man genom L.
de Geers uppsats en inblick i den tidens norm för
landskapsskönhet. Men huru begränsad verkar nu dennes
värdesättning 1 Inom landskapet som människolifvet är
det numera egenarten, enhetligheten, det inom sig själf
hela och maktfulla, som synes oss skönt. Tallmon
och sandstranden, heden och högfjällsvidden, kärret
och slätten, skäret med dess martallar — allt har
först genom konsten blifvit kärt för människorna, som
nu ej vilja undvara de ämnen, de tidigare afvisade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free