Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
LIFSI.INJER
IX.
1) Här må påminnas om några, vår tid närliggande,
exempel:
Pasteur anses ju som en idealistisk vetenskapsman — emedan
han bevarat någon slags gudstro? Men han hörde på sin tid till
de »samhällsfarliga»: När han började, förklarade man ej
allenast, att han, som ej var läkare med diplom, intet dugligt
kunde upptäcka; nej, man påstod äfven, att hans lära innebar
»en social likaväl som en intellektuell fara»(l) Och ännu anses
han ju af antivivisektionisterna som en af målsmännen för
vetenskapens egoism! Går man längre tillbaka, finner man ju
dissektionen förbjuden och därför äfven utförd under
samvetskval I
Björnson anses ju som en social diktare! Men läs
följande :
Geniet kræver naturligtvis en dom för sig. Et Geni
kan umulig gaa livets hverdagsgang; fölgeüg maa det have en
vis ret til at bane sig selv en vei, og, da det har större maal,
bör det ogsaa have större pläds. Men ifölge dette borde det
ju ogsaa være i besiddelse af större kraft til at göre sig
uaf-hængig af omverdenen, hvilket dog langtfra er tilfældet. Geniet
trænger til en pleie som ingen anden, en kjærlighedens og
god-hedens fostring, som var det et vanskeligt barn, der alene
kunde naa sin fuldvæxt ved et flerdobbelt hensyn til
livser-næringen. Og det er netop geniets farefulde tilværelse at, da
det saa sjældent faar den slags pleie, sprænger det paa med
sin fordring og tiltvinger sig sin ret paa lykkens bekostning.»
Vi veta huru Sverige — och tidvis Norge — bedömt
Björnson, som om sig kunnat vittna att han, mer offervilligt än någon
annan och oftare satt sin popularitet på spel för att vara trogen
»de byggande tankarna i hans egen själ».
Å andra sidan minnes jag huru Björnson — och många med
honom — i vår Andrée sågo ett bevis på svenskens ofruktbara
idealism, hans fallenhet att spränga sig genom att syfta »over
evne». Men hvad menade Andrée själf? Vi veta det genom
ett uttalande just vid en tidpunkt, då Andrée helt visst vägde
orden med djupt allvar:
Att vara sig själf.
»Att vara sig själf är enligt min erfarenhet ett af de
väsentligaste villkoren för att kunna lefva åtminstone
någorlunda lycklig.
Svalans flykt är både snabbare och vackrare än
tumlare-dufvans, men den senare skulle ändock lida, om den ej får
flyga på sitt vis, utan tvingas att flyga på samma sätt som
den förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
