Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTER
245
På liknande sätt förhåller det sig med alla andra djurslag
äfvensom med de särskilda individerna. Den, som enligt sin
natur är en barmhärtighetssyster, lefver lyckligast, om hon ägnar
sitt lif åt barmhärtighetsverk, äfven om dessa lönas med otack;
och den, som till sin natur är en stråtröfvare, har, äfven om
han till sist hamnat i galgen, lefvat så lycklig som möjligt, om
han tillbragt sitt lif som stråtröfvare.
Själf har jag städse — ända från barndomen — lidit djupt
och reagerat våldsamt vid hvarje försök att undertrycka något
af min natur. Och jag är glad att hafva gjort så; ty det,
som ansågs »dåligt», har visat sig värdefullt genom den
inverkan det utöfvat på utvecklingen af det öfriga af min natur.
Att följa regeln ’var dig själf’ skulle, enligt min tro, vara
till stort gagn icke blott för individen, utan äfven för det
hela. Samhället skulle måhända få litet mera besvär med
somliga individer, men det skulle lätt få bukt med dessa, när
så behöfdes, och besväret skulle rikligt ersättas därmed, att alla
dess medlemmar skulle blifva mera helgjutna och lyckliga än
nu är fallet samt på grund däraf äfven mäktiga af större
kraftutveckling.
S. A. Andrée.
Ombord å Svensksund den 24 maj 1897.»
I Konstnärsförbundets retrospektiva utställning 1905 hafva
vi ett lysande exempel på upprorets betydelse. Den konst
och de konstnärer, som 1885 fingo uppbära — och från vissa
håll alltjämt uppbära — alla de smädelser för oduglighet och
de anklagelser för pietetslöshet, hvarmed genombrotten hälsas,
stå nu som segrare för alla de inom nutidens tre släktled, som
med uppriktiga hjärtan älska konsten.
C. R. Nyblom har visat den sällsynta storheten att erkänna
sin tidigare felsyn. I Posttidningen erinrade han om allt, som
i början yttrades om »upprorsmännen» och säger sedan att —
under gåendet genom den retrospektiva utställningen — en enda
tanke fyllt honom:
»Nämn mig ett civiliseradt land, där en ny konstriktning
efter två decennier burit en sådan skörd och kunnat framvisa
en sådan utställning som denna, särskildt om man betänker att
därförutom så mycket vackert och godt åstadkommits, som här
icke kunnat exponeras?» Och han slutar sitt varma erkännande
med orden: »Tack till den konstnärskrets, som bragt så mycken
god konst till lif i vårt land och gjort dess namn berömdt i
den stora världen.»
Tor Hedberg — som var helt ung 1885 —• som minnes striden
och som från början stod på opponenternas sida, kan som sin
mannaålders mognade omdöme uttala sin bestämda, på
erfarenhet grundade öfvertygelse: att ingenstädes kan för när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
