Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTER
257
faror uppstå under utvecklingsförloppet. Den sedliga
utvecklingen är nämligen något alldeles annat än de sedliga
verkningarna enligt den bestående borgerliga ordningens
och religionens mått.
Konsten kan uppenbara och leda världsförloppet i stigande
riktning, men ej omedelbart tillfredsställa nuets sedliga behof
genom en billig idealisering och harmonisering, eller dess kraf
på etisk tröst eller sundhet eller styrka enligt nuets normer.
En Zolas oförfärade sanningssyn, en Annunzios stora
världskänsla äro lika berättigade, sedliga krafter som en Tolstoys
broderlighetspredikan I Endast den konst, som är en afsiktlig
återgång mot afslutade djuriska skeden, är låg konst. Och
endast den konst, som ser konstens väsen enbart i tekniska
uppgifters lösning, är liten konst. Och dessa konstverk kunna
lugnt lämnas åt tidens förintande makt. »Ty tiden skonar
intet, som ej tar del i lifvets stigande rörelse...»
4) Intet visar bättre i hvilken grad den estetiska kulturen
i Sverige är efterblifven, än att de estetiska åsikter, jag i
Tankebilder uttalade, af meningsfränder blifvit lika
oförstådda som af motståndare. En Hjalmar Branting mötes med
en Vitalis Norström i sin dom öfver det orimliga i mina satser!
Ty att jag i detta afseende företräder en kulturståndpunkt,
som de själfva ännu ej hunnit, detta faller ingen af de
dömande in I
Under korrekturläsningen af denna bok har jag funnit några
uttalanden, som i den grad samstämma med mina egna satser
från 1890-talet, att jag här anför dem:
Det ena är af Guyau, som starkare än någon samtida
tänkare lär betona konstens betydelse för samkänslan
mellan folk och klasser och individer:
La jouissance mëme physique dévenant de pius en pius
délicate et se fondant avec des idées morales, deviendra de
pius en pius esthétique. Ön entrevoit comme forme idéal du
progrès, un jour oü tout plaisir serait beau, oü toute action
agréable serait artistique.
Nous ressemblirions alois à ces instruments d’une si ample
sonorité, qu’on ne les peut toucher sans en tirer un son d’une
valeur musicale; le pius léger choc nous ferait résonner jusque
dans les profondeurs de notre vie morale ... L’art ne fera pius
qu’un avec l’existance; nous en viendrons, par 1’agrandissement
de la conscience, à saisir continuellement 1’harmonie de la vie
et chacune de nos joies aura le caractère sacré de la beauté.
(Ur Problèmes de 1’esthétique, som jag i öfrigt icke läst).
Det andra är af Lichtwark, som mer än någon samtida
demokratiserat konsten: »Bildad är endast den
människa, hvars samtliga sinnen äro utvecklade och
njut-ningsförmögna.» Det tredje är af Nietzsche: konstnären vill
och vågar älska de ting, som i världen äro, han förandligar
16* — Lifslinjer. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
