Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•258
I.IFSLIN|ER
och förfinar ständigt sinnena medan teologen och filosofen vill
osinliggöra. .. Det fjärde är af den tyske prästen och kristne
socialisten Naumann: »Den onda människan kan ha sinne
för solen liksom för musiken. Martyren, som offrar allt för
sina bröder, kan vara skönhetsblind. Båda äro halfva
människor. En hel människa är känslig för skönhets- som
för sedlighetsvärden.»
I fråga om mina förkättrade uttryck om skönhetens religiösa
verkningar, må här erinras om att Klas Fåhræus nyligen kallat
den andakt, konsten väcker, »en hjärtats helgelse inför det
gudomligas närvaro»; att han betonat att »till sist bottnar den
religiösa och den sköna extasen på samma intuitiva grund»,
liksom att »de till sin natur outsägliga religiösa känslorna väl
endast i konsten finna ett djupare uttryck». Slutligen vill jag
påpeka att våra yngre arkitekter nu allt oftare betona
byggnadernas sedliga eller o s e d 1 i g a inflytande, den tanke,
som — då jag 1898 uttalade den — endast kallades befängd
eller bevis på bristande etisk känsla 1
Att vetenskapen allt mer sysselsätter sig med
skönhets-intryckens betydelse inom sjukvården, torde kanske ej alla
veta. Man har sålunda iakttagit musikens inverkan inom
vårdanstalter för själssjuka liksom inom vanliga sjukhus; såsom
smärtstillande, nervlugnande, lynnesupplifvande medel. Om
färgernas betydelse i samma riktning är nedan taladt (se noterna
i del II af Lifslinjer). Djurens estetiska känsla är ej allenast
bevisad utan äfven allt bättre utforskad. Orfeus är icke längre
någon myt, sedan man vet huru djuren — från och med
elefanten till spindlarna — visa sin mottaglighet för musiken.
Men redan under svunna århundraden skref man lärda verk
om dess inflytande vid nervfeber, kramp, danssjuka,
tarantel-bett o. s. v.
Sedan Helmholtz uppställde lagar för harmoni och
disharmoni, sökte lösa klarfärgens problem och finna formeln för
färgernas blandningar och öfvergångar, har vetenskapen allt
ifrigarc sökt orsaken till det behag eller obehag, som vissa
tonföljder och färger framkalla. I förra fallet blir blodtillförseln
i hjärnan rikare, i senare ringare, liksom andning och puls bli
lifligare i ena, långsammare i andra fallet. De behagliga
intrycken öka således blodets syrsättning och undanskaffa de
skämda produkter, som verka trötthet. Men mätningarna visa:
att den kroppsliga förändringen ej inträder innan känslan
gjort sig gällande: ju mer gripen själen är, dess starkare blir
verkan på kroppen. Slutligen torde hvar människa bli i stånd
att genom till sin personlighet anpassade skönhetsintryck nå
en liknande lifsstegring som genom ett för sig anpassadt
lefnadssätt i fråga om diet, luft och rörelse. Hvad detta skall
betyda för t. ex. arbetsenergien, lynnesharmonien o. s. v.
behöfver ej påpekas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
