- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
280

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sällskapslifvets skönhetsbud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’280

LIFS LINJER

just emedan Tora i sin varelse innesluter idel goda
makter, har Björnson bevisat styrkan hos de onda,
som slutligen bli de segrande.

Paul Lange är märkt för undergången, så som
den är det, hvilken kommer i disharmoni med sin
tid, sin omgifning, sin uppgift, sin ställning, sina
vänner. Men det var intet i hans natur, som behöft
föra honom i denna disharmoni. Han kunde tvärtom
passat in i alltsammans och ha gagnat i alla afseenden,
om hans parti och hans vänner tillåtit honom att råda
sig själf, att följa sina egna instinkter. Nu begingo
tvärtom partikamrater och vänner mot honom det våld,
som söndertrasar naturer som hans: våldet att af ho
nom kräfva sina egna synpunkter och handlingar; att
göra sig till hans samvete, hans natur, hans vägvisare.
Insikten att det för min egen natur orätta, med min
egen känsla oförenliga kan vara rätt. och naturligt
för en annan — denna insikt kräfver ett frisinne,
hvartill ännu ytterst få kunna höja sig, allra minst inom
politiken! Därför blir undantagsnaturen,
undantagsställningen, undantagshandlingen misskänd och
misstrodd ; därför blir det endast handlandet i flock — enligt
det kollektiva samvetet, den kollektiva lidelsen eller
fördomen eller nyttan — som folk förstå, godkänna
och akta.

Paul Lange — så härligt danad för lifvet och
dess solskenslycka — går under, emedan han till slut
icke har »en fläck, som icke bär ett sår»! Och dessa
sår äro icke endast efter fienders öppna eller
försåtliga hugg. Nej, de svåraste har han mottagit af tank
lösa människors närgångenhet och misstydningar, af
vänners hänsynslösa kraf, af deras oförstående eggelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free