Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sällskapslifvets skönhetsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’290
LIFS LINJER
honom själf. När vänner skratta åt hvarandra med
humor, blir stämningen mellan dem endast varmare.
iVten sker det utan humor, då kan ingen sympati och
ingen aktning hindra att det glas, hvarigenom de en
gång klart sågo hvarandra, småningom täckes af
isblommor.
Det är icke alltid det sällskap, där vi skrattat oc.h
skämtat mest, som vederkvickt, oss bäst. Det, kan
tvärtom hända att det efterlämnar samma verkan, som
när man sökt släcka törst med hafsvatten. Salt är
oumbärligt. Men dess värde beror af om det
kommer i rätt mått och på rätt tid.
III.
Att talandet ofta kränker sällskapslifvets innersta
skönhetslag är intet nytt för vår tid. Men ny är
den rastlöshet, som hindrar människorna att i ordets
verkliga mening hålla samkväm, liksom att hålla sabbat.
Det förra borde under några timmar få ge oss hvad
söndagen — den solhelgade dagen — alltigenom kunde
skänka: växtkraft genom hvilan från hvardagliga
mödor och genom en full andakt i sådana intryck,
för hvilka man under arbetsveckan ofta ej ens kan
stjäla sig tid. Samma oro, som nu hindrar
människorna att på ett fruktbart sätt »helga hvilodagen»,
hindrar dem äfven att göra samkvämets timmar till
helgdagsstunder.
Dock finnas redan människor, som förmå utbreda
sabbatsstämning inom hvarje krets. Om dessa säger
en af dessa: att för dem de sprödaste ljuden äro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
