Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Sällskapslifvets skönhetsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄ I.LSKAPS LIFVETS SKÖNHETSBUD
291
ljudligaste; de höra allt ända ned till snöklockans
ringande och deras egna ord behöfva endast hviskas
för att. verka som besvärjelser för hvilka bergen
upplåta sig ...» (Rilke.)
Om denna lyssnandets konst skref jag för flera
år sedan följande, som här må upprepas för att
fastställa flen tredje af umgängets väsentliga
skönhetslagar.
*
Mer ljust finnes inte än en ung svensk
björkhage i försommaren. De tätt stående stammarnas fina
hud har barnalemmars mjälla hvithet ; hvitt glimtar
från marken af försenade sippor, af harsyra och
ekorrbärört, af dufkulla och smultronblom. De
späd-gröna björklöfven fånga silfverglindrande hvar
solglimt; grenarnas vajande fyller luften med varmgrön
vällukt ; asparnas halfgenomskinliga blad glänsa
bärn-stensgula och brunröda. De unga löfvens sus
svinner in i det mörka bruset bortifrån skogen, som
äfven minner om sin närhet genom en och annan
smal gran, som svartgrön sticker upp i den nya
grönskan. Hvarje strömoln smälter snabbt in i den
himlens tindrande blåhet, som sjön speglar och bergen
svepa sig i. Skogsbäcken porlar och pärlar, babblar
och bubblar, men så sakta att den ej förtar ljuden
af vajande gräs, surrande bin, fladdrande insektvingar
— i synnerhet hvita, fjärilsvingar — som
tillsammans bilda sommarens sprödaste, men mest. ihållande
ton. Trastars och finkars snabbt stigande och fallande
tirili bejakar hvad äfven skogsdufvans kurr och
gökklockans rop från alla väderstreck förkunna: att som-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0313.html
