- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
292

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sällskapslifvets skönhetsbud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•292

IJFSLINJER

marens helgdagsstund har slagit. Ty nu blommar
konvaljen. Hvita pärlrader tindra öfverallt fram ur
breda bladgömmen. Starkare än den rusande
vällukten från häggens sista och rönnens första blom,
renare än själfva den af jord- och vatten- och
växtlighetsdofter sammansatta sommarångan, fylles luften
af den heliga doften från de små kalkar, i hvilka
bor all sommarens fullhet, all sommarens fromhet.

I denna salighet af jordiskt, grönt och himmelskt
blått och öfverjordiskt hvitt, af soldarrande ljudflöden
och välluktsströmmar, tycker man sig äga Heimdal|s
gåfva: att höra gräset växa.

Men just i en sådan stund mindes jag plötsligt
att, huru helt en människa än blir idel sinnen och
idel själ, huru motståndslöst hon än låter sommaren
forma sig till endast en bägare för att omsluta
hela tillvarons härlighet — så lär en stackars
människa dock icke se mer än en sjundedel, icke höra
mer än en sjättedel af allt det, som vågar och vajar,
glittrar och glöder, strålar och svingar från gren och
tufva, från luft och vågor!

Medvetandet om allt detta oförnumna väckte i den
stunden en stark upprorskänsla mot människonaturens
gränser. Och det var en ringa tröst att dessa gränser
för oss dölja mycket af den strid, som är undertonen
i varandets och vardandets symfoni, den strid, som
redan gör tufvan, min hand täcker, till en valplats,
full af segrare och öfvervunne. Ty gärna ville jag
just då förnummit äfven stridens alla lidanden, endast
jag — in i dess yttersta dallringar — äfven kunnat
förnimma all lifvets härlighet: det. ljudspel, den
färglek, den doftbrygd, det känselsmek, hvaraf den nordiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free