Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Sällskapslifvets skönhetsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄ I.LSKAPS LIFVETS SKÖNHETSBUD
305
I samband med nutidens oförmåga att lyssna, står
äfven den att vänta. Man fordrar af sig själf och
andra att strax veta sitt lifsmål, sin mening, sitt tycke.
Att ett arbete blir mer målmedvetet, ett omdöme
grundligare, när vi besinnat oss på hvad vi verkligen
vilja eller tänka eller känna inför en egen uppgift
eller inför ett verk, en handling af andra, detta
betyder intet för nutidsmänniskan. Farten är allt —
hvad färden ger är det oväsentliga!
*
Det kräfdes fordom en orubblig tystnad af den,
som genom spådomskonst ville aflyssna framtiden dess
hemligheter eller upphämta dess dolda skatter. I detta
kraf låg en djup sinnebild. Endast den, som
omkring sig kan tysta tillvarons yttre röster, som kan
göra sitt jag till en stilla lyssnare inför sitt själf,
han kan äfven varda en framsynt rörande sitt eget
öde, en skattegräfvare i sina egna djup.
Romaren, som ägde gudomligheter för allt, ägde
äfven en för skogsensamheten, Favonia. Den, som
af henne tog ingifvelser, blef så stark att han sedan
oskadd gick barfota öfver glödande kol. Sägnens
sanning kan enhvar själf pröfva.
Men äfven den, som lärt sig att sålunda
andaktsfullt förnimma naturens tusentungade tal; att lyss till
sin egen själs och andra själars mångsträngade musik;
att urskilja ursprungsorden och framtidsorden bland
sorlet af forntidens och nutidens röster — denne har
dock icke lärt lyssnandets konst till fullo, ifall han ej
hör äfven den stämma, med hvilken det hvilande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0327.html
