Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’314
LIFS LINJER
underkastelsen, det lifsleda arbetsträlet öfverallt
svunne för den verkligvordna arbetslyckan.
Före Ruskin och Morris såg Goethe i
handtverkaren — när denne med fullkomnad förmåga, med
enhetlig vilja, i lifsglad hängifvenhet skötte sitt värf
— »en liten Gud». Och i sin »pedagogiska provins»
låter han alla öfriga lärjungar fira sinnrika fester,
endast icke de unga handslöjds- och konstnärsämnena.
Ty för dessa var hela året en fest i och genom deras
arbetslycka!
II.
Ruskin — liksom andra tidens väckande tänkare,
en Spencer, en Tolstoy, en Nietzsche — väntade icke
samhällsskönheten genom socialismen. Han såg den
oskönhet, striden medförde. Men han insåg icke att
arbetarna tillsvidare måst utveckla de egenskaper,
striden fordrar, och att detta med nödvändighet skett
på bekostnad af vissa andra vackra egenskaper, dem
deras fäder ägde, utan att dessa dock komma långt
med sin arbetsheder och plikttrohet 1
Alla dessa tänkare glömma att samhällsstöden
är ett krig som hvarje annat; glömma att detta krig
först och främst gäller att »alla frågor om makt skola
omsättas till frågor om rätt» (Jaurés). Glömma, att
om än detta krig, så som alla sådana, medför fasor och
grymheter, så visar det sig tillika — och mer än något
annat — frigörande äfven för ädla krafter.
Äfven inom en i fält stående här utvecklas ju
andra dygder än de i hvardagslifvet oumbärliga,
liksom äfven andra laster, än de i hvardagslifvet vanliga ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
