Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄ1.I.SSKÖNHETEN
353
samheten, förr än samhället värdesätter mångfalden
såsom det nu skattar likformigheten!
Den, som vill samhällsskönhet, måste väcka
vördnad för och mod till ensamheten. Utan detta gå vi
mot ett mångstyre, som blir de enskildas
undertryckande. Den, som vill samhällsskönheten, fordrar
en sådan slags samverkan, där mindretalet kan komma
till sin rätt bredvid flertalet.
Framför allt det mindretal, som aldrig blir mer
än summa e n: det, tal, som — allt sedan släktet
erhöll en historia — inneburit de största värdena!
De få är ett litet begrepp. De många är ej ett mycket
större. De stora begreppen äro en och alla. Vår
tids största tanke är den ene för de alla och de
alla för den ene.
I samma mån den enskilde inser att han »är
sig själf närmast», när han samverkar med det hela;
att hans egen sundhet, styrka och skönhet stiga med
det helas, måste samhället inse att det bokstafligen
»stode sig själf i ljuset» ifall det, af jämlikhetsbegär,
nedtryckte den stora människan till medelmåttets
lifs-betingelser.
Intet visar klarare en människas litenhet, än när
hon ej är i stånd att känna de stora, ensamma
människornas värde för sig själf och för det hela.
Och så små äro ännu många. Ja, det påstås ju
att människor afundas andra deras lycka, ifall de
själfva gå ute i mörkret och so eldarna lysa på dessa
andras härd, eldar, som i stället borde fylla de förras
ögon med glädjetårar? Ty det naturliga vore väl att,
då man för sin egen del intet väntar af lifvet, omsätta
sina lyckokraf i kraf för andra; att behålla — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
