Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAM FO LIFLIGHETEN
415
Deri gamla fosterlandskärleken — som ännu
företer alla den forna religionsfanatismens drag — stöder
sig ofta på religiösa grunder.
Sålunda anser dess bekännare krigen ingå i Guds
syften.
De medge visserligen att en del jordiska
missförhållandena böra omvandlas. Icke emedan
människorna därigenom blefve lyckligare — detta är enligt
deras mening ett lågt syfte — men emedan
missförhållandena »stå i vägen för människans växande
förnuftighet, med andra ord hennes gudsgemenskap».
Men kriget räkna de ej till dessa slags
missförhållanden. »Härarnas Gud» behöfver alltjämt detta
medel för sina mål!
Att en Gud, som ej kunde undvara sådana medel,
vore en verkmästare med dålig yrkesutbildning, faller
icke dessa tänkare in. De lidanden, clen naturliga
människan — det »i jordisk mening individuella
väsendet» — måste undergå för tillväxten i
förnuftighet, får hon ej undfly. De historiskt gifna
rättsnormerna, de samhälleligt utstakade uppgifterna har
hon endast att lyda, såsom en af Gud fastställd
ordning. Till denna ordning hör nu en gång kriget.
Så talar en af dessa krigsidealister:
»Krigen hafva sin grund i människans natursida
med hvilken hon ej kan afskära sambandet; hennes
uppgift är att bringa natursidan i harmoni med den
andliga sidan af sitt väsen. Krigen måste således
betraktas som en del af Guds världsordning, alldeles
som åskvädren. Ty krigen rensa luften från den osunda
individualismen. Den, som ur sin egoistiska trefnads
synpunkt bestrider åskans eller krigens nödvändighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
