Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jord, och sade dem, att en dag skola de komma att hjertligt
skratta åt sina egna galenskaper att oupphörligt begära
skjutmedicin."
Resan till Loanda warade innemot ett halft år; den war
den swåraste och farligaste som Liwingstone hittills företagit.
Hans wäg hade så widt man känner ej förr warit beträdd
af någon europeisk man. Makololomännen, ehuru de på det
hela woro trogna och tåliga, "de bästa följeslagare
Liwingstone någonsin haft", plågade honom dock i ett fall, såsom de
woro honom en stor hjelp i andra fall: de woro fega och
modlösa, färdiga att gifwa wika wid minsta motgång och att
låta skrämma sig af hwarje okänd höfding, som wisade ett
hotande ansigte. Största swårigheten war dock, att
Liwingstone sjelf war nästan beständigt lidande till helsan; ständiga
anfall af feber påkommo[1], hwilka under sista delen af resan
åtföljdes af den mest elakartade rödsot. Han kände sig under
mellantiderna för det mesta nedtryckt till både kropp och själ,
hans krafter förswagades allt mer och han trodde, att han ej
skulle kunna släpa sig fram till Loanda.
Ofta woro han och hans män utan föda af något slag,
och aldrig fanns tillgång på lämplig sådan för en febersjuk
menniska. Ibland war han glad, om han hade litet mjöl att
äta. Motgångarna woro af flera slag. En gång befanns
hela hans res-apotek wara bortstulet just då han som bäst
behöfde det, en annan gång hans ponton. Hans ridoxe,
Sindbad, war istadig och kastade af honom än i wattnet, än
under det febern war som starkast. Återigen hade han att
wandra öfwer sumpiga marker, wada öfwer djupa watten, gå
med ständigt wåta kläder i flera dagar. Sin klocka brukade
han då bära i armhålan, på det att watten ej skulle intränga
deri. Ofta måste han möta den mest kritiska stunden af en
fara, hwarunder mod och lugn woro af nöden, just då han war
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
