Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt kastat bort. Hon sprang till den och tog upp
den.
”Stackars illa behandlade näsduk”, kuttrade hon till
den. ”Jag måste också be dig om ursäkt. Jag skall
själv tvätta dig och —” hon vände sig till Francis —
”lämna igen den till er fin och väl hoplagd om hela
mitt hjärtas tacksamhet.”
”Och ormens märke?”
”Jag är så ledsen”, sade hon ångerfullt.
”Och tillåter ni mig att låta min skugga snudda
vid er?”
”Ja, gör det!” utbrast hon muntert. ”Se! Nu är
jag i er skugga. Och vi måste gå.”
Francis kastade en peso till den flinande
indianpojken, vände sig överlycklig om och följde henne
genom den tropiska lunden, på stigen som ledde upp till
den vita haciendan.
Alvarez Torres satt på Solano-haciendans stora
gårdsplan och såg mellan de tropiska buskarna paret
nalkas på den slingrande körvägen. Och vad han såg
kom honom att skära tänderna och dra mycket
felaktiga slutsatser. Han mumlade svordomar för sig
själv och glömde sin cigarrett.
Vad han såg var att Leoncia och Francis samtalade
så ivrigt att de glömde allt annat. Han såg Francis
bli så livlig i sitt tal och sina gester att Leoncia
plötsligt stannade för att höra uppmärksammare på.
Sedan — Torres kunde knappast tro sina ögon — såg
han Francis ta fram en ring och Leoncia med
bortvänt ansikte räcka honom sin vänstra hand och låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
